Veckan har i största del bestått av träning.Mamma har varit en kämpande kamrat i spåren. När jag var yngre sprang jag,mamma och min bror ofta.Jag var alltid sist och småsnyftade ganska snabbt som tillslut resulterades i tårar.Mamma och min bror saktade inte direkt in för de utan fortsätte mala på i samma tempo. Idag får mamma känna på den känslan lite.Hon säger att hon inte bryr sig om att jag är före.Jag tror henne inte.Jag hörde allt hennes höga andning tillsammans med frustration.Men hon är duktig. Yra är såklart också med.Då både pollen,damm och foderallergi har drabbat henne hårt under året liknar hon en cylinder.Men hon är snart i form igen.

image

image

image

image

image

Har även fått experthjälp och lite tips på stretching från min goda gymvän.Har en bit kvar innan jag når hans nivå dock. Nu är jag i Stockholm där jag ska träna några dagar på Bosön och träffa lite vänner man inte stöter på allt för ofta.